Garnunderhållning för katter

Jag fick Stitch 'n bitch nation i födelsedagspresent. (Faktiskt min första nya stickbok!) Trots att det är mer än två månader sedan har jag ännu inte försökt mig på att göra något ur den, fast det fanns flera mönster som verkade schyssta. Jag har ju hållt på med evighetssjalen sedan februari. I går blev det dock tillfälle. Det ramlade nämligen in en hittekatt hos oss i förra veckan. Mager och tufsig, och med både kattsnuva och öronskabb visade det sig. Men han har piggat på sig lite de senaste dagarna och i går var han ganska rastlös. Aha, tänkte jag, han behöver en leksak och så kom jag att tänka på beskrivningarna på kattleksaker i tidigare nämnda bok. En sådan här liten garnmus var snabbt ihopstickad, det gjorde jag medan mannen skypade med en kompis i Sydafrika. Lägger upp tre maskor, ökar först varje varv, sedan rakt en bit och sen minskningar. Svans (2 m i-cord) och öron stickas för sig och sys fast. Supersöt tyckte jag den lilla musen blev, men kattskrället var måttligt imponerad....

Äntligen!

Så var bladsjalen färdig, och nu har det nästan hunnit bli sommar och helt fel årstid för alpackasjalar. Men värme brukar ju vara övergående i det här landet så den ska nog komma till användning någon gång. Betydligt mindre än mönstret den är baserad på (men den sjalen var å andra sidan absurt stor). Jag orkade inte virka så mycket kant som det skulle vara heller. Den är baserad på ett mönster i Lena Blidells Sköna sjalar, men jag har bytt garn till Tynn alpakka från du store alpakka färg 107 och stickor till nr. 3,5. Bladmönstret är väldigt snyggt tycker jag. Det ska jag nog försöka använda i något annat projekt någon gång. Jag hade hunnit bli ordentligt trött på sjalen men är i alla fall nöjd med slutresultatet: en ganska liten och smidig sjal som kan dubblera som halsduk och lite extra värme i kalla rum. Nu ska jag ta tag i något projekt med kortare varv.

Spännande läsning

Tatiana Tolstajas Därv är en dystopi som utspelar sig i Fjodorgrad (som en gång i tiden hette Moskva) efter katastrofen. Huvudpersonen Benedikt är en skrivare som gifter in sig i den nya världens överhet. Hos svärföräldrarna finns ett stort bibliotek med "gammeltryckta" böcker, förbjudna för vanliga människor. Benedikt blir som besatt, böckerna blir ett gift och när han läst ut alla måste han ha mer. Han beger sig till till en bekant för att försöka idka byteshandel:

Benedikt grubblade.
- Jag kommer inte på det... Det var något op "st-"...
- Steiner? Steinbeck? Stendahl?
- Neej...
- Inte stalin väl?
- Nejdå... Säg inget... Jo! "Stickbeskrivningar." Just det! "Damslipover utan ärmar". "Utformningen utan ärmar ger större frihet i rörelserna. Lösa ärmar kan också stickas och häktas fast med speciella hyskor".
- Jo häkta har man alltid varit bra på hos oss, sa Lev Lvovitj med ett grin.
....

Benedikt var i själva verket illistig: han tyckte själv inte särskilt mycket om att läsa "Stickbeskrivningar" - en ganska långtråkig essä ... Själv tyckte han mer om böcker i stil med "I famnen på..."

Inte ens jag som är förtjust i stickbeskrivningar ser dem som särskilt spännande läsning. (Jag har nog inte sett dem som läsning överhuvud taget). Ju mindre man måste läsa i dem, desto bättre (det är ju bilderna som är intressanta). För Tolstaja blir stickbeskrivningarna en symbol för den totala urskiljningslöshet som Benedikt har i sin läsning, och hur lite innehållet i böckerna egentligen betyder för honom. För trots att han läser och läser händer det inget, han utvecklas inte och blir inte en bättre människa - tvärtom! - som det ofta sägs att man ska bli av böcker.

Så när jag ägnat de senaste kvällarna åt att bläddra i stickböckerna jag lånat på biblioteket känner jag mig som en representant för ignorans och intellektuellt förfall, som hämtad direkt från den ryska romankonsten... (och som läsning betraktat, är Därv betydligt mer njutbar än mina samlade stickbeskrivningar)

Viss doft av ylle

Det sprider sig en lukt av blött får från köket där jag med strykjärn, handduk och sprayflaska pressat min numera färdigstickade sjal. Visserligen är den gjord av alpackapäls och inte fårull men jag kan inte säga att det ger något större utslag på lukten. Tyvärr betyder inte färdigstickad färdig, för det ska virkas en kant runt också. Men nu blir det lite omväxling i alla fall.