fredag, januari 29, 2010

Syjuntan

Jag har, lite i efterhand som vanligt, lyssnat mig igenom radioserien Syjuntan i P1. Med fem avsnitt som tar upp framförallt politiska aspekter av handarbete. Kan handarbete vara revolutionärt eller är det bara förspilld kvinnokraft? Kan hemgjort rädda planeten? Varför är det stigmatiserande för män att sticka? Och vad har det handgjorda för värde?

Det hela är lyssningsvärt och tänkvärt, och än så länge tror jag programmen ligger uppe på hemsidan. I första programen kan man t.ex. höra Lisa Anne Auerbach som har bloggen The Little Red Blog of Revolutionary Knitting. Hon tycker att man bör använda sitt stickande som ett politiskt verktyg och inte bara försöka kopiera ett mönster som någon annan har gjort. Hon stickar t.ex. tröjor med politisk text och menar att budskapet får extra kraft av den tid som det tar att sticka en tröja. Som en kommentar på irakkriget stickade hon Body Count mittens i vilka hon stickade in antalet döda amerikanska soldater på handens ovansida, även ett par vantar tar tid att sticka och dödstalen är högre på vante nr 2.

Jag har aldrig funderat särskilt mycket på de politiska implikationerna med mitt stickande, eller att det skulle tjäna något högre syfte. Jag lever inte i en tid där handarbete är ett måste för varje kvinna med självaktning, så jag stickar inte för att jag måste, men inte heller för att ändra världen. Men jag är tillräckligt revolutionsromantiskt lagd för att önska att jag kunde hävda att stickning räddar värden, och att det handlade om något mer än att göra saker jag vill ha, eller vill att någon annan ska ha.