Jag försöker lära mig tvåändsstickning, och det första projektet är grytlapparna som min syster fick i julklapp (jag undrar om hon misstänker att garnet kommer från hennes gamla halsduk...). Under sommarens vistelse i Sandnes hade jag ju förmånen att bo över bland Ingrids mammas böcker, och bland dem hittade jag en bok om tvåändstickning (med det fantasifulla namnet Tvåändsstickning) som jag nu snokat rätt på hos Stockholms stadsbibliotek. Denna bok beskriver den gamla tekniken tvåändstickning, dvs att man stickar med två trådar, båda ändarna ur ett nystan. Resultatet blir tjockare och mindre elastiskt än vanlig stickning. Det ska vara varmt och slitstarkt lovade boken, som har en historisk överblick över denna teknik med bilder på gamla stickade plagg samt instruktion i hur denna konst ska utövas.Utifrån bokens beskrivningar låter det förskräckligt komplicerat. Den stora skillnaden framhöll de är att man håller garnet i höger hand och kastar det om stickan, dvs det som i amerikanska böcker brukar kallas "english" i motsats till det sätt som jag brukar sticka på som där kallas "continental". Detta sätta att "kasta" garnet framhölls i båda böckerna jag lånade som det traditionella sätter att sticka på i Sverige, vilket sedan betraktades som omodernt och utrotades av slöjdunivervisningen med stränga lärare som såg till att tekniken var den moderna och rätta.
Efter att ha klurat mig fram till hur det bör göras utifrån bokens beskrivningar har jag kommit fram till att det där med att det inte kan vara någon som helst poäng med att kasta garnet med högerhanden. Man fick bara sticka rundstickning också enligt bokens beskrivning. Så efter att ha brutit mot dessa två regler kände jag mig ganska nöjd, och ska snart ge mig på något mer komplicerat som vantar eller sockar.
