Det tar ju hur lång tid som helst!

Solen skiner, fåglarna kvittrar, det är närmre 20 grader varmt och jag överväger att äta kvällmaten på balkongen. I detta läget känns en supervarm alpackasjal högst orelevant. Och den tar ju aldrig slut. Trots att varven är evighetslånga och jag stickar och stickar känns det inte som att jag kommer någonstans. Det är fortfarande lika mycket garn kvar och inte tycks sjalen bli större heller. Sensmoral? Sticka inte saker med allt för långa varv, och börja med vinterprojekt på hösten, inte när det är på väg att bli vår.

Valkvarning

Har lyckas slutföra ett av de två långdragna projekt jag hållit på med. Lånade Erika Knights Enkel virkning på biblioteket och blev inspirerade av de beskrivningar hon hade på sådant som inte var gjort av garn. Så jag bestämde mig för att pröva att göra en korg i paketsnöre. Paketsnöre (2 nystan från Åhlens, 30 spänn styck) inhandlades och jag satte igång. Efter ungefär ett varv fick jag så ont i händerna av att virka med det hårda snöret att jag inte kunde fortsätta. Har virkat ett varv om dan eller nåt, så det har tagit sin lilla tid. Häromkvällen gav jag mig den på att korgeländet skulle bli färdigt. Med valkar och värkande händer som konsekvens, men färdigt blev det!

Korgen är gjord av fem lösa bitar som sys ihop och sen virkar man ett varv längs överkanten för att jämna ut skarvar och få bättre stadga. När jag skulle sy ihop märkte jag att jag inte kan räkna, så ena kortsidan var mycket större än den andra. Därav bucklan som man kan se i bortre hörnet. Använde virknål 5 men skulle kanske haft en mindre för stadigare korg (och ännu tyngre virkning...). Jobbigt, tråkigt och resultatet blev inte ens särskilt snyggt. Ett projekt jag o-rekommenderar.

Långa varv

Efter handledsvärma är det dags att ta tag i det övergivna sjalprojektet. Men det går trögt. Trekantiga sjalar må vara skojiga i början men när varje varv blir så långt att det tar upp emot en halvtimme att slutföra så är det inte så kul längre. Eftersom jag inte gillar att sluta mitt i ett varv måste jag veta att jag har minst en halvtimme på mig när jag sätter mig med stickning. Funkar dåligt som belöning i stil med "när du har skrivit det här jobbiga mailet får du sticka ett varv". När dessutom solen pressar in genom fönstret så att man svettas fast man sitter alldeles stilla känns tanken på en varm alpackasjal något mindre lockande än den gjorde de kalla vinterdagar då jag påbörjade projektet.

Handledsvärmare del 2

Har tillbringat större delen av en mycket slö annandag påsk med att spela av sim city och när mannen hanterat kontrollerna har jag passat på att sticka klart handledsvärmarna. Till min stora lättnad räckte garnet med god marginal. Egentligen är kanske garnet lite i stickigaste laget, men vad sjutton. I morgon ska jag ut och slå stan med häpnad med mina coola handleder!

Handledsvärmare

Jag har aldrig råd att köpa så flashiga garner som det ska vara i de flesta beskrivningarna. Som tur är har jag en stor låda med restgarner som man kan använda när kassan är tom. Här har jag använt ett ullgarn (nix, minns inte fabrikat) som blev över från en retromössa med renar som var ett julklappsprojekt.

Beskrivningen är hämtad från senaste numret av mitt favvoonlinemag Knitty. Jag har gjort om det lite såklart. I tillägg till att byta garn (som jag förövrigt stickar dubbelt eftersom det är ganska tunnt), har jag kortat ner det lite och har kortare avstånd mellan flätvarven. 16 fram till första, 8 mellan ett och två, 8 mellan två och tre, 20 fram till tummel, och 16 fram till avslutningen. Tummen fick vara de 9 varv som beskrivningen anger. Lite förvånande så är det den större storleken med 44 maskor som jag gick efter (förmodligen är mitt garn mycket mindre elastiskt än det i orginalbeskrivningen), för jag har smala handleder och brukar behöva minska handledsvärmare till omfånget.

Det trilskades som tusan till en början och jag fick börja om och repa upp fyra gången. Tillslut har jag nu fått vänsterhanden färdig. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att garnet räcker till högerhanden...

Ipod strumpa

Min svåger ringde i morse för att meddela sin ankomst och berätta att han fått en ipod nano av flickvännen i uppmuntringspresent eftersom han skulle tillbringa påsken med att skriva färdigt sitt exjobb. Mannen lovade då att jag skulle fixa ett fodral. Man kan ju inte svika ett sådant förtroende, så det var bara att ta itu med långfredagspysslet.

Det är trixigt att sticka rundstickning när man har få maskor så jag bestämde mig för att pröva att sticka rundstickning på två stickor (sticka en, lyft en (framifrån, som för avig maska) med garn framför arbetet, upprepa varvet ut). Det har desstuom fördelen att man inte behöver sy ihop botten. Nackdelen är att man inte får göra fel, för då går det inte att öppna tuben... Att maska av var också lite besvärligt eftersom man då måste överföra de maskor man lyfter till en separat sticka, annars blir även överdelen "ihopsydd".

Rotade rätt på ett gammalt superwashgarn som inköpts till kantbroderier på Lovikkavantar. 18 maskor på stickor 3 1/2, slätstickning utefter hela ipodens längd (ca 9 cm). Resår (2 räta 1 avig) i toppen för att hålla ihop det hela (ca 2 cm). Färdigt på en dryg timme.

Första försök

Har haft alldeles för mycket fritid den senaste tiden, så det har blivit mycket stickning. Försöker lära mig mer komplicerade tekniker än rät, slät och resårstickning (som man förvisso kommer långt på). Lånat massor av böcker på biblioteket, kollat på massor av sidor på nätet. Rotar efter retromönster i second hand affärer och hos släktingar (mammas pärm med 60-80tals mönster var största fyndet!). Funderar alltid på hur jag ska göra om dem så att de blir precis som jag vill ha det. Genomför projektet, ger ofta bort det och glömmer totalt bort hur jag gjorde. Hoppas att den här sidan ska kunna hjälpa mig att minnas, och om någon annan kan bli inspirerad är det naturligtvis en bonus!