Fingervantar

Jag har lyckats bli färdig med mitt pilligaste stickprojekt hittills: fingervantar på stickor 2,5! De har så långa skaft så att jag nästan blir sugen på att köpa en kappa med trevkvartsärm. Mönstret kommer från garnstudio (vars hemsida ligger nere just nu så jag får vänta med länken dit), och jag har nog följt det ganska noga, fast jag har lite färre maskor så jag fick plocka upp fler maskor till fingrarna och mönstert på överhanden tar upp en större del av vanten än vad det ska göra. Det är alpackagarn i samma färg som i mössan jag stickade i höstas, så jag har bestämt att de passar utmärkt tillsammans. Jag kommer bli grymt sur när jag glömmer dem på bussen...

Nu verkar man kunna komma åt beskrivningen här.

Lovikkavantar

Halsduken har börjat sin förvandling. Och den första återvinningsprodukten är alltså ett par lovikkavantar. Jag har nämligen för tillfället en australisk kollega som tycker att vinter är väldigt spännande, och jag tänkte därför att ett par varma vantar kunde vara en lämplig souvenir från Sverige. Inte för att hon kommer ha någon användning för dem i Australien, och som den här vintern verkar utvecklas är det väl knappt att de behövs här heller. Men så berättade hon igår att hon ska åka till Kiruna med omnejd och bo på det berömda ishotellet. Så helt plötsligt insåg jag att vantar faktiskt behövdes och jag fick sätta lite fart med att bli färdig. Jag tror de uppskattades, och hon hade aldrig stött på tumvantar förut: "They're like socks for your hands!" blev utropet och sen började hon spela dockteater och försöka skriva färdigt sitt mail med vantarna på... Hoppas de håller värmen i Norrland också.

Lovikkavantar är superlätt att sticka. Mitt återvända garn är det tunnare av de sorter som går under beteckningen lovikka, så jag använde stickor 4,5. Lägg upp 34 maskor, fördela på 4 strumpstickor. Sticka första varvet avigt, sedan 10 räta varv. Vänd arbetet (mudden ska ju vikas) och sticka 26 varv till. Gör en markering för tummen med annat garn på de sju första maskorna på första stickan (eller de sju sista på sticka 4 för vänstervante), sätt tillbaka dem och fortsätt sticka runt i slätstickning tills arbetet är ca 20 cm från vändningen, dår börjar man maska av. På sticka 1 och 3 stickar man en, lyfter en stickar en och lägger den lyfta maskan över den senast stickade. På sticka 2 och 4 stickar man tills det är 3 maskor kvar, sticka 2 tillsammans och den sista vantligt rät. Minskningen upprepas var annat varv tills 10 maskor återstår, trä en tråd igenom de återstående maskorna och fäst. För tummen tar man bort märktråden, plockar upp maskorna samt en i varje kant. Stickar tills den är lagom lång, sticka ihop maskorna två och två över nästa varv, dra en tråd igenom och fäst. Brodera på mudden med lämpligt restgarn.

Fingervantar

Januari 2006 blev jag helt fascinerad av en kompis fingervantar. De var liksom stickade på fel håll. Han hade fått dem av sin svärmor och hade ingen aning om hur hon stickat dem. Och fast jag synade dem noga och vred och vände på dem lyckades jag inte klura ut hur de var gjorda. Jag kunde inte släppa de där vantarna, utan frågade alla stickande människor jag känner, och var inne i affärer och frågade efter beskrivningar. Men inget resultat.

Men så blev jag hösten 2006 introducerad för internetsticktidningen Knitty, och när jag kollade runt i arkivet där hittade jag beskrivningen till vantarna urban rustic som också var stickade på fel håll! Jämfört med min kompis vantar är urban rustic tjockare och kortare och har ett konstigt glapp, men principen var ändå den samma. Och när jag väl fattat principen kunde jag börja experimentera. Så förra hösten gjorde jag ett stort antal vantar, varav två par till mig själv som jag har tappat bort. Men de var supermjuka och sköna att ha på sig, så länge det varade... Den blå vanten på bilden var tänkt att bli födelsedagspresent till mamma men när jag insåg att a) garnet inte skulle räcka och b) att de inte skulle bli färdiga i tid, tappade jag sugen och den stackars vanten är fortfarande halvfärdig. Men det blir ju jul såsmåningom...

Själva stickningen är lätt – det är ju rätstickning hela vägen. Men det blir en massa räknande, och eftersom varje finger ska sys ihop i efterhand blir man en hejare på det som på engelska kallas grafting det vills äga söm som blir helt osynlig. Jämfört med orginalet har min variant tunnare garn, oftast har jag använt dubbelt alpacka och stickor 4. Det innebär att man får öka maskantalet (med 5 för hela varv och 3 för halva) och lägga in extra hela varv på varje finger. Dessutom så har jag lagt in extra varv vid tummen och sytt ihop vantarna hela vägen för att undvika glappet. Jag har också experimenterat med att sticka på muddar för att de inte ska bli så korta – hela poängen med vantar är ju att man inte ska frysa!