Amerikakofta

Min bästa kompis från gymnasiet har, precis som större delen av min bekantskapskrets, fått barn. Hon flyttade i väg till Amerika för många år sedan och vår kontakt har inte varit alltför intensiv. Men ändå, för gamla tiders skull tänkte jag uppvakta med en kofta. Efter att ha börjat på en annan modell och ångrat mig, jobbar jag nu med mykeste myke jakke 2 från Myk start. Det alpacka/silke garn som används i boken fanns inte i min närmsta garnbutik här i Norrköping (de har massor med garn, men ändå känns det alltid som att de inte har något...) utan istället köpte jag drops baby merino. Färgurvalet var inte alltför inspirerande och jag hoppas att det beigebruna garnet faller dem på läppen. Har bestämt mig för att kalla färgen "sofistikerad". Men eftersom de befinner sig på andra sidan Atlanten så behöver de ju aldrig känna sig pressade att använda plagget – jag kommer ju inte se vilket.

Jag gjorde "systervarianten" mykeste myke jakke för något år sedan, och använde samma babymerino garn då (tror jag) och när jag nu kollar på inlägget om det inser jag två avskräckande saker: det gick åt mycket mer garn än det står i beskrivningen, och det var massa strul med ärmarna. Säkert gäller det samma nu, det står 100 g i beskrivningen jag köpte 150 men det räckte inte förra gången och gör det säkert inte nu heller. Har kollat på ravelry där flera av de som gjort det här mönstret noterat just detta: det går åt mer garn, och ärmarna är konstiga. Hmm, det är nu det hade varit smart att skriva upp de modifieringar jag gjorde förra gången...

Barnfilt

Det är som redan tidigare konstaterats babyboom i omgivningen, och följdaktligen en hel del babyrelaterade stickprojekt. Detta är en filt till mannens brorson, 5 dagar vid överlämnandet (nu en dryg månad). Den är också baserad på en beskrivning från Myk start, men jag har använt ett betydligt tunnare garn, mjukaste mjuka merino, och stickor 3,5 och 4. Dessutom har jag gjort hålmönsterränderna bredare och rätstickningsränderna smalare. Jag tycker det blev riktigt fint, och dessutom gick det för en gångs skull åt mindre garn än jag trodde, så jag har därför börjat sticka en halsduk till mig. Det är ju några månader kvar till nästa beräknade nedkomst...

Grön barnkofta

Efter det misslyckade åkpåseprojektet (se nedan) förärades istället vännernas inte längre så nyfödda son denna kofta. Mönstret är från Myk start men där är koftan i brun kashmir. Jag kände mig inte riktigt lika generös så istället är det merinoull. Beskrivningen av ärmarna i boken stämmer inte, så jag har modifierat det lite. Men det är ett tag sedan jag gjorde färdigt den, så jag minns inte längre hur...

Åskådarsporten no 1

Det finns någon som har ett aldrig sinande intresse för min stickning: katten. Så fort garnet åker fram är han helt med på noterna. (Projekt med tunna, fina garner bör arbetas på i avskildhet.) "I never knew knitting was a spectator sport" som en kompis på besök uttryckte det för några veckor sedan. Nu vet han. Visserligen gillar katten även att kolla på annan sport (på tv), som tennis och slalom men det går ändå inte upp emot stickning.

Dessutom finns det ingen bättre ställe att ligga på än garnlådan. Denna har även ett lock, och ovanpå detta kan man sova, titta på tv eller spana in stickningen. Då och då händer det att locket är av, och då gäller det att snabbt som ögat dyka ner i lådan. Ovanpå stickor, nystan, böcker och annat är det såååå skönt att sova. Det gröna är en barnmössa, modell väldigt liten och mycket sötare än vad den ser ut på bilden. (Den slätstickade varianten av Djevellue i Myk start av May D. Langhelle). Jag har även gjort en lite större i samma gröna garn på ett halvt nummer större stickor, vilken blev förvånande mycket större!.

Höstens stora projekt har annars varit en åkpåse ur samma bok (ja, typ hälften av alla jag känner har precis fått eller väntar barn). Den är så otroligt söt i boken, och jag mätte upp att jag hade precis de 400 g av ett grovt ullgarn hemma som bekrivningen krävde. Men när jag började närma mig slutet (bara ärmarna kvar) insåg jag att garnet inte skulle räcka, ens till en ärm. Och garnet har några år på nacken och det gick inte att få tag på mer. Så det var bara att repa upp, suck. (Men katten konstaterade att det var minst lika roligt.)

Som ersättning, det behövs ju ändå en present, började jag på en kofta (fortfarande samma bok) och kan nu konstatera att den goda May nog är lite snål med garnmängdangivelserna. För det står att det ska gå åt 100 g, och jag köpte 150 g (av en annan sort förvisso) och det kommer inte att räcka. Dubbelsuck. Förhoppningsvis går det att få tag på mer den här gången.

Bland allt barnrelaterat så har jag också hunnit få den vita fluffiga sjalen färdig. Hurra! Den blev fjäderlätt och jättefin men jag har ingen bild på den.

Kjole 1 år

Niese i Bergen ble ett år i mars og hverdagskjole fra Nøstebarn.no og skinntøfler ble bursdagsgave. Jeg liker at denne kjolen har ribbestrikk i bærepartiet og puffer seg litt ut i skjørtet. Tror det er en god kjole til både varmt og kjølig vær siden ull både varmer og puster. Nøstebarn har gode oppskrifter, men det er jo litt kjedelig at fargeutvalget i silkeullgarnet er så begrenset (hvit, rosa, grønn og blå). Lett kjole å strikke ihvertfall, og jeg syntes den ble ganske søt.

Kappastrof?

Denna babykappa kommer inte upp på listan över projekt som jag är nöjd med. Inte nog med att det tagit så lång tid att ungen förmodligen redan växt ur den, inte blev resultatet särskilt snyggt heller. Passformen ser väl bred ut och det är massa misstag i mosstickningen t.ex. Beskrivningen kommer från Erika Knights Stickat och sött: 20 stickmönster för babyn och mamman. En bok som verkligen är så söt att man riskerar hål i tänderna. Inget jag rekomenderar och jag vill poängtera att jag lånade den på biblioteket... Beskrivningen är sjukt komplicerad med massa olika stickstorlekar (vilket jag ignorerade, kanske hade det blivit bättre om jag lytt) och delar som ska sys i hop. Det enda positiva är att jag blivit betydligt bättre på att sy hyftsade sömmar. Eftersom jag kapitalt misslyckades med att få till ett knapphål som såg ens i närheten av ok ut sydde jag tillsut dit hyskor och hakar i stället. Och hade jag fattat hur mycket vidd det var i nederdelen på kappan hade jag aldrig påbörjat projektet. Hur som helst, nu är den färdig och jag hoppas att de (relativt) nyblivna föräldrarna åtminstone kör på "det är tanken som räknas"...

Kofta med svalor

Jag har under sommaren också gjort mitt första försök att sticka barnkläder. Resultatet är koftan på bilden, som några vänners dotter numera är lycklig (?) ägare till. Försöken att fota slutresultatet aktualiserade frågan varför det är så svårt att få rött att se bra ut på digitalfoton. Med lite trixande i photoshop lyckades jag få det att bli ok men det är ju inte mer än så.

Mönstret kommer från Stich n' bitch nation men jag har gjort några modifikationer. Dels är garnet, såklart, ett annat eftersom jag inte orkar försöka beställa från USA. Jag använde ett superwash merinogarn, bambino ull från idéna (Schachenmayer nomotta). Färgerna är också utbytta, orginalet använder brunt och rosa. Dessutom är kanten resårstickad och inte mosstickad, detta var inget medvetet val utan ett misstag som jag inte orkade ändra. Kanske borde jag gjort det, för jag stickade på sidlinningen efteråt, för att få resår på tvären, och det var svårt att få kanten jämn vid avmaskning. Dessutom är svalorna stickade och inte broderade. För att vara ett första försök måste slutresultatet betraktas som hyggligt i alla fall.