Rutig virkad filt

Sommarens andra stora handarbetsprojekt lyckades i alla fall bli färdigt i tid. I går närmre bestämt, precis lagom för att hinna torka från tvätten innan det skulle överlämnas i dag. (Barnets far är kattallergiker, och Kirk har som med allt annat garn-relaterat tagit aktiv del i tillblivelsen...) De tackade artigt, såg glada ut och nämnde något om att man aldrig kan få för många filtar. Fadern började också öva på att spänna ögonen i dottern och säga uppfodrande "Vad säger man?", men hon får nog bli lite äldre än 6 veckor innan hon lär sig svaret på den frågan.

Om jag på förhand hade insett hur mycket sömnad projektet skulle innebära så hade jag nog aldrig gett mig in på det. Virka rutor = ganska skoj. Sy ihop dem = väldigt tråkigt. Kanske hade det varit smartare att göra rutorna ett varv större så hade det inte blivit lika många, men å andra sidan tror jag att det är snyggare med de mindre rutorna som jag gjorde. Jag har använt virknål nr 3. Att virkning inte är min starkaste sida märktes också på att jag inte lyckades hålla jämn fasthet så rutorna blev ganska olika stora. Att spänna upp den nytvättade filten med nålar trollade dock bort det mesta av det problemet. Det var ett otroligt mjukt och trevligt merinogarn förresten, hoppas jag har kvar en etikett någonstans...