Vi ska på bröllop i slutet på augusti, och klänningen jag tänkte ha på mig är av sådan art att det vore lämpligt med en sjal till. Dags för ett stickprojekt alltså. Jag fastnade för Seascape i senaste numret av knitty. Det skulle jag inte gjort. Att jag missade att det skulle vara slätstickning och stickade rätstickning i stället var helt mitt eget fel, men det hade väl inte gjort så mycket om bara beskrivingen hade varit möjlig att följa. Efter diverse mindre problem kom jag till varv 15 på mönsterritning A innan jag var så långt ut i kanten som jag skulle vara på varv 23. På bilden ses resultatet så långt.Efter viss eftertankte har jag kommit fram till följade problemanalys: 1. Oavsett om grejen tar 0 maskor (som ett omslag) eller 3 (som en del av minskningarna) är det ändå uppritat som en maska på ritningen. Man måste hela tiden gissa åt vilket håll man ska alltså. 2. Om man följer beskrivningen förskjuts mönstret två steg varje varv, men på ritningen är det bara utritat en förskjutningen på ett steg. Alltså, mönsterritning en är kass (och jag förklarar mig oskyldig).
Jag blev sur och repade upp. Och påmindes då om varför jag inte gillar mohair: det går inte att repa upp eftersom garnet ussar fast sig hela tiden. Aaargh! Nu har jag börjat om, med en egen variant som bygger på de två första raderna i Seascape, fast över hela sjalen så att den blir randig. Det borde ge mindre frustration och vara så pass mycket enklare att det passar för tv-stickning. OS börjar ju imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar