Sockar modell större

Årets enda stickade julklapp är detta par gigantiska raggsockar åt pappa. Jag har testat att förstärka foten med sytråd. Han har tidigare framfört önskemål om raggsockar så jag hoppas han kommer använda dem så jag får veta om sytrådsförstärkningen funkar. Det är för övrigt bristfällig bildkomposition som gör att den översta sockan ser mycket mindre ut än den undre, de är jämnstora.

Mössa!

Det är börjar bli mössäsong, och jag har har rätt länge tänkt att jag skulle vilja ha en mössa som inte är supervarm utan som man kan ha ruggiga höstdagar när det är sådär runt noll. Jag har också länge tyckt att beskrivningen på lace cap är väldigt fin (fast tjejen som är model ser mongo ut på bilden) men en bommulsmössa kändes ändå lite väl ovärmande så jag bestämde mig för att försöka sticka den i alpackagarn istället. Använde drops alpaca färg 506, det gick åt ca en halv härva. Jag har följt mönstret exakt förutom garneet då. Spetsmönstret syns betydligt bättre på orginalbeskrivningen, men det är ganska mycket hål. Den blev väldigt strechig, passar bra men skulle lätt gå att få på ett större huvud än mitt.

Men för första gången har jag faktiskt förstått vad folk som inte gillar strumpstickor klagar på. Har tappat massor med maskor (undrar om stickorna helt enkelt var lite kortare än vanligt) och tunna stickor och tunt garn betyder pilligt pilligt. Skulle jag göra om det skulle jag minstka antalet maskor och ta ett lite tjockare garn (och stickor!).

Så när jag gått och frusit om huvudet i flera morgnar, och stickat som en tok på kvällarna för att bli färdig, är det naturligtvis 10 grader och alldeles för varmt för mössa morgonen när jag väl blir det. I dag är det dock minusgrader och snö så nu är jag nöjd... och har satt igång med ett par matchande fingervantar.

Fingervantar

Januari 2006 blev jag helt fascinerad av en kompis fingervantar. De var liksom stickade på fel håll. Han hade fått dem av sin svärmor och hade ingen aning om hur hon stickat dem. Och fast jag synade dem noga och vred och vände på dem lyckades jag inte klura ut hur de var gjorda. Jag kunde inte släppa de där vantarna, utan frågade alla stickande människor jag känner, och var inne i affärer och frågade efter beskrivningar. Men inget resultat.

Men så blev jag hösten 2006 introducerad för internetsticktidningen Knitty, och när jag kollade runt i arkivet där hittade jag beskrivningen till vantarna urban rustic som också var stickade på fel håll! Jämfört med min kompis vantar är urban rustic tjockare och kortare och har ett konstigt glapp, men principen var ändå den samma. Och när jag väl fattat principen kunde jag börja experimentera. Så förra hösten gjorde jag ett stort antal vantar, varav två par till mig själv som jag har tappat bort. Men de var supermjuka och sköna att ha på sig, så länge det varade... Den blå vanten på bilden var tänkt att bli födelsedagspresent till mamma men när jag insåg att a) garnet inte skulle räcka och b) att de inte skulle bli färdiga i tid, tappade jag sugen och den stackars vanten är fortfarande halvfärdig. Men det blir ju jul såsmåningom...

Själva stickningen är lätt – det är ju rätstickning hela vägen. Men det blir en massa räknande, och eftersom varje finger ska sys ihop i efterhand blir man en hejare på det som på engelska kallas grafting det vills äga söm som blir helt osynlig. Jämfört med orginalet har min variant tunnare garn, oftast har jag använt dubbelt alpacka och stickor 4. Det innebär att man får öka maskantalet (med 5 för hela varv och 3 för halva) och lägga in extra hela varv på varje finger. Dessutom så har jag lagt in extra varv vid tummen och sytt ihop vantarna hela vägen för att undvika glappet. Jag har också experimenterat med att sticka på muddar för att de inte ska bli så korta – hela poängen med vantar är ju att man inte ska frysa!

Never ending story...

Dette er historien om et optimistisk forsøk på å lage sengeteppe... En pose restegarn i en veldig fin blåfarge ga meg ideen til å strikke så mange lapper (20x20 cm) som garnet strakk til, og supplere med grønne, svarte og hvite lapper, og sy (evt. strikke?) det hele sammen til et stort, smashing sengeteppe.

Etter å ha strikket 17 lapper over en periode på to år (...) har jeg nå kun garn igjen til om lag to lapper. Det er derfor dags for å vurdere prosjektet etter beinharde vinn eller forsvinn-kriterier for å se om jeg skal gå til innkjøp av garn i grønt, svart og hvitt for å fullføre, eller om jeg bare skal droppe hele ideen... Alternativ skjebne for lappene kan kanskje være gryteplapper i julegave til venner og kjente?

Jeg ber altså sticknicks leser(e?) om innspill og kommentarer: Hva bør jeg gjøre? Hang in there og lage sengeteppe, eller kapitulere og dele ut grytelapper? Andre ideer?

Stickad t-shirt

Version två av det misslyckade tröjprojektet är nu färdigt. Och jag vågar påstå att version två är en smula mer lyckad än version ett, eller ja mer än en smula för det här hade jag kunnat tänka mig att visa mig offentligt i. Jag är fortfarande skeptisk till konceptet stickade t-shirts (så därför var det ju en smart idé att börja på en...) men men. I alla fall. Det svarta garnet är garnstudios muskat: 100% bomull, billigt och lättillgängligt. Det vitgrå är från Löve, minns inte vad det heter men det är en blandning av viscos och lin. Lite dyrare men inte alltför illa. Som man kanske kan se på bilden är det ganska ojämnt så det är skillnad inte bara i färg utan också struktur mellan de två fälten. Tröjan är stickad på rundsticka 60 cm 3,5mm. I omgörningen av den förra modellen var jag tvungen att köpa två nystan till av det svarta garnet. Så garnåtgången är 5 nystan av det svarta (med en del över) och 1 nystan av det vita (stickade tills det tog slut helt enkelt). Så nu har jag 1 nystan vitgrått och 3/4 nystan svart över.

Tröjan är stickad i ett stycke, så efterarbetningen bestod bara i att fästa trådar vilket var ett plus. Den är stickad i ribbstickning, 3 räta 3 aviga. Jag minns inte exakt hur många maskor jag la upp (tröjan är i Stockholm och jag i Östergötland men ska räkna i helgen) men ca 170 tror jag (det måste bli delbart på 6). Började nerifrån, det första fältet består av 3 nystan svart, sen bytte jag färg och stickade 1 nystan vitgrått. Efter det vita fältet blir det lite mer komplicerat. Då stickade jag 4 varv svart innan det var dags att avmaska för ärmhålen. Det gjordes som följer. Startpunkten är mitt på ena sidan, då avmaskade jag först 8 maskor, sen stickades alla framsidans maskor, sedan avmaskade jag 16 maskor för andra ärmhålet, stickade alla baksidans maskor och sedan avmaskades 8 maskor till på det första ärmhålet. När de sista 8 avmaskats tas garnet av. Sedan tar man ny tråd (eller ja, fortsätter med den man just tog av) i första maskan på framsidan, stickar fram till ärmhålet och lägger upp 34 maskor (om jag minns rätt) fortsätter med att sticka baksidan och lägger upp 34 maskor på andra armhålet. Sedan fortsätter man sticka runt i ribbstickning. Efter 5 cm avmaskades var 6:e maska så att ribbmönstret blir 3 räta 2 aviga runt hela. Fortsätt att sticka 5 cm till. Maskade av, fäste trådar och klart!

Update 15/10: Nu har jag räknat, det är 162 maskor från början.

Babyklær i ull

Med en bekjentskapskrets som har kommet til en viss alder (dvs barnefødende) har jeg fått betydelig mer trening i (og anerkjennelse for) det å kunne strikke. Gjengangeren har blitt dette babysettet med body, trøye og sokker med oppskrifter fra Nøstebarn. Oppskriftene er gode, men den egentlige suksessfaktoren er det fantastiske garnet (fra samme sted) laget av 70% ull og 30% silke, spunnet i kun to tråder. Garnet gjør plaggene utrolig tynne og fine, og man får ufortjent mye kred for selve strikkingen som er forholdsvis enkel :)

Kuddprov

Vi mer eller mindre impulsköpte en soffa idag. Hämtas senare i veckan. (Alltså, vi hade tänkt köpa en soffa men inte den här som vi sprang på i en antikaffär.) Den nya soffan är betydligt mindre än den nuvarande (som vi ska kränga till några vänner med en stor och tom lägenhet till skillnad från vår lilla och överbelastade) och behöver följdaktligen mindre kuddar än bautakudden vi har nu. Jag såg genast ett stickprojekt för mitt inre. Gjorde provlappar på två kuddmönster ur Stich n' bitch nation. Eftersom öglevarianten av stilexpertisen ansågs för 70-tal, får det bli en variant på den blå provlappen men med lite mindre bulor än i mönstret. Jag har alltså inte tänkt mig ett fullt så nationalistiskt färgval utan ska börja söka efter ett lämpligt garn.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Som med den snygga tröjan/linnet som jag såg i boken Designstickat. Det kanske hade blivit snyggare om jag följt anvisningarna och använt samma garn, men jag tvivlar faktiskt (för så mycket ändrade jag inte.) Men när slutresultatet bara får en att känna sig tjock och obekväm är det inte mycket mer att göra än att inse sitt misslyckande och börja repa. Så tröjan är nu åter 6 nystan och jag har börjat fundera på hur jag ska kunna sticka ungefär samma model med samma garn utan att bli missnöjd. Resår hela vägen och breda ränder är arbetshypotesen.

Kofta med svalor

Jag har under sommaren också gjort mitt första försök att sticka barnkläder. Resultatet är koftan på bilden, som några vänners dotter numera är lycklig (?) ägare till. Försöken att fota slutresultatet aktualiserade frågan varför det är så svårt att få rött att se bra ut på digitalfoton. Med lite trixande i photoshop lyckades jag få det att bli ok men det är ju inte mer än så.

Mönstret kommer från Stich n' bitch nation men jag har gjort några modifikationer. Dels är garnet, såklart, ett annat eftersom jag inte orkar försöka beställa från USA. Jag använde ett superwash merinogarn, bambino ull från idéna (Schachenmayer nomotta). Färgerna är också utbytta, orginalet använder brunt och rosa. Dessutom är kanten resårstickad och inte mosstickad, detta var inget medvetet val utan ett misstag som jag inte orkade ändra. Kanske borde jag gjort det, för jag stickade på sidlinningen efteråt, för att få resår på tvären, och det var svårt att få kanten jämn vid avmaskning. Dessutom är svalorna stickade och inte broderade. För att vara ett första försök måste slutresultatet betraktas som hyggligt i alla fall.

Tre fyllda och färdiga lavendelpåsar som ser nästan ut som karameller. Nu sedan redan länge bortgivna. Men jag har mer torkad lavendel så det kanske blir några fler påsar, skulle inte vara helt fel att ha några själv.

Påsar

Håller på och tillverkar små påsar fyllda med torkad lavendel eller rosmarin allt lägga bland yllekläderna. Påsarna är gjorda i CottonViscose, jag är svag för glansen och så är det ju ganska billigt. Har använt strumpstickor nr. 3. La upp 56 maskor och stickade 4 cm (13 varv). Sedan stickas ett varv enligt följande: lägg garnet ett varv runt stickan stick två tillsammans två gånger. Upprepa varvet ut. Nästa varv stickas som vanligt och det bildas då hål där man bara lagt garnet över på varvet innan, hålen trär man sedan snodden genom. Sticka sedan 6 cm (24 varv), vänd arbetet så att rätsidorna är mot varandra, maska av med tre stickor. Snodden är en 2 maskors i-cord med fransar. Storleken kan naturligtvis lätt varieras, men maskantalet ska vara delbart med 8 för att det ska gå jämt ut. Nu ska jag bara sticka typ tio stycken till.

Retligt!

Armar, kropp och ytteröron på kaninen är färdigstickade. Återstår bara att göra de rosa fluffiga inneröronen. Det första går finfint, men mitt på det andra tar garnet slut! Och det mjuka angoragarnet har jag fåt av Cheryl, det går inte att köpa i Sverige vad jag vet. Så det får bli till att leta reda på något annat rosa fluffigt garn och göra två nya inneröron.

Plötsligt är det jättekul!

Från att ha varit totalt ointresserad av stickade garnleksaker är de nu de roligaste som finns. Den stackars musen börjar närma sig upplösningstillstånd, men det var ju det som var meningen.

Garnunderhållning för katter

Jag fick Stitch 'n bitch nation i födelsedagspresent. (Faktiskt min första nya stickbok!) Trots att det är mer än två månader sedan har jag ännu inte försökt mig på att göra något ur den, fast det fanns flera mönster som verkade schyssta. Jag har ju hållt på med evighetssjalen sedan februari. I går blev det dock tillfälle. Det ramlade nämligen in en hittekatt hos oss i förra veckan. Mager och tufsig, och med både kattsnuva och öronskabb visade det sig. Men han har piggat på sig lite de senaste dagarna och i går var han ganska rastlös. Aha, tänkte jag, han behöver en leksak och så kom jag att tänka på beskrivningarna på kattleksaker i tidigare nämnda bok. En sådan här liten garnmus var snabbt ihopstickad, det gjorde jag medan mannen skypade med en kompis i Sydafrika. Lägger upp tre maskor, ökar först varje varv, sedan rakt en bit och sen minskningar. Svans (2 m i-cord) och öron stickas för sig och sys fast. Supersöt tyckte jag den lilla musen blev, men kattskrället var måttligt imponerad....

Äntligen!

Så var bladsjalen färdig, och nu har det nästan hunnit bli sommar och helt fel årstid för alpackasjalar. Men värme brukar ju vara övergående i det här landet så den ska nog komma till användning någon gång. Betydligt mindre än mönstret den är baserad på (men den sjalen var å andra sidan absurt stor). Jag orkade inte virka så mycket kant som det skulle vara heller. Den är baserad på ett mönster i Lena Blidells Sköna sjalar, men jag har bytt garn till Tynn alpakka från du store alpakka färg 107 och stickor till nr. 3,5. Bladmönstret är väldigt snyggt tycker jag. Det ska jag nog försöka använda i något annat projekt någon gång. Jag hade hunnit bli ordentligt trött på sjalen men är i alla fall nöjd med slutresultatet: en ganska liten och smidig sjal som kan dubblera som halsduk och lite extra värme i kalla rum. Nu ska jag ta tag i något projekt med kortare varv.

Spännande läsning

Tatiana Tolstajas Därv är en dystopi som utspelar sig i Fjodorgrad (som en gång i tiden hette Moskva) efter katastrofen. Huvudpersonen Benedikt är en skrivare som gifter in sig i den nya världens överhet. Hos svärföräldrarna finns ett stort bibliotek med "gammeltryckta" böcker, förbjudna för vanliga människor. Benedikt blir som besatt, böckerna blir ett gift och när han läst ut alla måste han ha mer. Han beger sig till till en bekant för att försöka idka byteshandel:

Benedikt grubblade.
- Jag kommer inte på det... Det var något op "st-"...
- Steiner? Steinbeck? Stendahl?
- Neej...
- Inte stalin väl?
- Nejdå... Säg inget... Jo! "Stickbeskrivningar." Just det! "Damslipover utan ärmar". "Utformningen utan ärmar ger större frihet i rörelserna. Lösa ärmar kan också stickas och häktas fast med speciella hyskor".
- Jo häkta har man alltid varit bra på hos oss, sa Lev Lvovitj med ett grin.
....

Benedikt var i själva verket illistig: han tyckte själv inte särskilt mycket om att läsa "Stickbeskrivningar" - en ganska långtråkig essä ... Själv tyckte han mer om böcker i stil med "I famnen på..."

Inte ens jag som är förtjust i stickbeskrivningar ser dem som särskilt spännande läsning. (Jag har nog inte sett dem som läsning överhuvud taget). Ju mindre man måste läsa i dem, desto bättre (det är ju bilderna som är intressanta). För Tolstaja blir stickbeskrivningarna en symbol för den totala urskiljningslöshet som Benedikt har i sin läsning, och hur lite innehållet i böckerna egentligen betyder för honom. För trots att han läser och läser händer det inget, han utvecklas inte och blir inte en bättre människa - tvärtom! - som det ofta sägs att man ska bli av böcker.

Så när jag ägnat de senaste kvällarna åt att bläddra i stickböckerna jag lånat på biblioteket känner jag mig som en representant för ignorans och intellektuellt förfall, som hämtad direkt från den ryska romankonsten... (och som läsning betraktat, är Därv betydligt mer njutbar än mina samlade stickbeskrivningar)

Viss doft av ylle

Det sprider sig en lukt av blött får från köket där jag med strykjärn, handduk och sprayflaska pressat min numera färdigstickade sjal. Visserligen är den gjord av alpackapäls och inte fårull men jag kan inte säga att det ger något större utslag på lukten. Tyvärr betyder inte färdigstickad färdig, för det ska virkas en kant runt också. Men nu blir det lite omväxling i alla fall.

Det tar ju hur lång tid som helst!

Solen skiner, fåglarna kvittrar, det är närmre 20 grader varmt och jag överväger att äta kvällmaten på balkongen. I detta läget känns en supervarm alpackasjal högst orelevant. Och den tar ju aldrig slut. Trots att varven är evighetslånga och jag stickar och stickar känns det inte som att jag kommer någonstans. Det är fortfarande lika mycket garn kvar och inte tycks sjalen bli större heller. Sensmoral? Sticka inte saker med allt för långa varv, och börja med vinterprojekt på hösten, inte när det är på väg att bli vår.

Valkvarning

Har lyckas slutföra ett av de två långdragna projekt jag hållit på med. Lånade Erika Knights Enkel virkning på biblioteket och blev inspirerade av de beskrivningar hon hade på sådant som inte var gjort av garn. Så jag bestämde mig för att pröva att göra en korg i paketsnöre. Paketsnöre (2 nystan från Åhlens, 30 spänn styck) inhandlades och jag satte igång. Efter ungefär ett varv fick jag så ont i händerna av att virka med det hårda snöret att jag inte kunde fortsätta. Har virkat ett varv om dan eller nåt, så det har tagit sin lilla tid. Häromkvällen gav jag mig den på att korgeländet skulle bli färdigt. Med valkar och värkande händer som konsekvens, men färdigt blev det!

Korgen är gjord av fem lösa bitar som sys ihop och sen virkar man ett varv längs överkanten för att jämna ut skarvar och få bättre stadga. När jag skulle sy ihop märkte jag att jag inte kan räkna, så ena kortsidan var mycket större än den andra. Därav bucklan som man kan se i bortre hörnet. Använde virknål 5 men skulle kanske haft en mindre för stadigare korg (och ännu tyngre virkning...). Jobbigt, tråkigt och resultatet blev inte ens särskilt snyggt. Ett projekt jag o-rekommenderar.

Långa varv

Efter handledsvärma är det dags att ta tag i det övergivna sjalprojektet. Men det går trögt. Trekantiga sjalar må vara skojiga i början men när varje varv blir så långt att det tar upp emot en halvtimme att slutföra så är det inte så kul längre. Eftersom jag inte gillar att sluta mitt i ett varv måste jag veta att jag har minst en halvtimme på mig när jag sätter mig med stickning. Funkar dåligt som belöning i stil med "när du har skrivit det här jobbiga mailet får du sticka ett varv". När dessutom solen pressar in genom fönstret så att man svettas fast man sitter alldeles stilla känns tanken på en varm alpackasjal något mindre lockande än den gjorde de kalla vinterdagar då jag påbörjade projektet.

Handledsvärmare del 2

Har tillbringat större delen av en mycket slö annandag påsk med att spela av sim city och när mannen hanterat kontrollerna har jag passat på att sticka klart handledsvärmarna. Till min stora lättnad räckte garnet med god marginal. Egentligen är kanske garnet lite i stickigaste laget, men vad sjutton. I morgon ska jag ut och slå stan med häpnad med mina coola handleder!

Handledsvärmare

Jag har aldrig råd att köpa så flashiga garner som det ska vara i de flesta beskrivningarna. Som tur är har jag en stor låda med restgarner som man kan använda när kassan är tom. Här har jag använt ett ullgarn (nix, minns inte fabrikat) som blev över från en retromössa med renar som var ett julklappsprojekt.

Beskrivningen är hämtad från senaste numret av mitt favvoonlinemag Knitty. Jag har gjort om det lite såklart. I tillägg till att byta garn (som jag förövrigt stickar dubbelt eftersom det är ganska tunnt), har jag kortat ner det lite och har kortare avstånd mellan flätvarven. 16 fram till första, 8 mellan ett och två, 8 mellan två och tre, 20 fram till tummel, och 16 fram till avslutningen. Tummen fick vara de 9 varv som beskrivningen anger. Lite förvånande så är det den större storleken med 44 maskor som jag gick efter (förmodligen är mitt garn mycket mindre elastiskt än det i orginalbeskrivningen), för jag har smala handleder och brukar behöva minska handledsvärmare till omfånget.

Det trilskades som tusan till en början och jag fick börja om och repa upp fyra gången. Tillslut har jag nu fått vänsterhanden färdig. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att garnet räcker till högerhanden...

Ipod strumpa

Min svåger ringde i morse för att meddela sin ankomst och berätta att han fått en ipod nano av flickvännen i uppmuntringspresent eftersom han skulle tillbringa påsken med att skriva färdigt sitt exjobb. Mannen lovade då att jag skulle fixa ett fodral. Man kan ju inte svika ett sådant förtroende, så det var bara att ta itu med långfredagspysslet.

Det är trixigt att sticka rundstickning när man har få maskor så jag bestämde mig för att pröva att sticka rundstickning på två stickor (sticka en, lyft en (framifrån, som för avig maska) med garn framför arbetet, upprepa varvet ut). Det har desstuom fördelen att man inte behöver sy ihop botten. Nackdelen är att man inte får göra fel, för då går det inte att öppna tuben... Att maska av var också lite besvärligt eftersom man då måste överföra de maskor man lyfter till en separat sticka, annars blir även överdelen "ihopsydd".

Rotade rätt på ett gammalt superwashgarn som inköpts till kantbroderier på Lovikkavantar. 18 maskor på stickor 3 1/2, slätstickning utefter hela ipodens längd (ca 9 cm). Resår (2 räta 1 avig) i toppen för att hålla ihop det hela (ca 2 cm). Färdigt på en dryg timme.

Första försök

Har haft alldeles för mycket fritid den senaste tiden, så det har blivit mycket stickning. Försöker lära mig mer komplicerade tekniker än rät, slät och resårstickning (som man förvisso kommer långt på). Lånat massor av böcker på biblioteket, kollat på massor av sidor på nätet. Rotar efter retromönster i second hand affärer och hos släktingar (mammas pärm med 60-80tals mönster var största fyndet!). Funderar alltid på hur jag ska göra om dem så att de blir precis som jag vill ha det. Genomför projektet, ger ofta bort det och glömmer totalt bort hur jag gjorde. Hoppas att den här sidan ska kunna hjälpa mig att minnas, och om någon annan kan bli inspirerad är det naturligtvis en bonus!