Från att ha varit totalt ointresserad av stickade garnleksaker är de nu de roligaste som finns. Den stackars musen börjar närma sig upplösningstillstånd, men det var ju det som var meningen.
Varför Sticknick? För att man glömmer så lätt vad man gjort, och hur man tänkt och hur man ändrat. Det behöver dokumenteras. Det är dessutom kul att få visa upp det, få vara nöjd eller missnöjd utan att besvära sin närmsta omgivning med allt för mycket stickprat.
Min mamma lärde mig sticka för många år sedan. Jag hade knappt uppnått skolålder och beslöt mig för att mitt första projekt skulle bli en tröja. Det var på åttiotalet, så färgerna jag valde var pastelliga nyanser av gult, rosa och grönt i ett ussigt garn som nog skulle försöka efterlikna mohair. Jag gjorde aldrig färdigt tröjan, och kan inte heller minnas några fler barndomsprojekt. Det var istället för kanske tio år sedan som jag blev biten på riktigt, och sedan dess har det blivit sockar, mössor, vantar och halsdukar i en strid ström.
Från att ha varit totalt ointresserad av stickade garnleksaker är de nu de roligaste som finns. Den stackars musen börjar närma sig upplösningstillstånd, men det var ju det som var meningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar