Det tar ju hur lång tid som helst!

Solen skiner, fåglarna kvittrar, det är närmre 20 grader varmt och jag överväger att äta kvällmaten på balkongen. I detta läget känns en supervarm alpackasjal högst orelevant. Och den tar ju aldrig slut. Trots att varven är evighetslånga och jag stickar och stickar känns det inte som att jag kommer någonstans. Det är fortfarande lika mycket garn kvar och inte tycks sjalen bli större heller. Sensmoral? Sticka inte saker med allt för långa varv, och börja med vinterprojekt på hösten, inte när det är på väg att bli vår.